När man bara vill att allt kunde vara normalt!

Var hittar man energi och ork till att klara sig genom detta?!

Tårarna rann när jag lämnade barnen. Skuldkänslorna går inte att hålla borta.

På med smilet och iväg och jobba...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0