Malin

Nu får det vara nog! (igen)

 

Under graviditeten med Julia gick jag ner över 7 kg den första perioden pga illamående/kräkningar. Sen gick jag inte upp så mycket mer av resterande. Men det är väl för man hade kilon att ta av från nedgången.

Men sensommaren/hösten -12 var nog den värsta perioden i mitt liv. 

Först och främst var det en ny familjemedlem man skulle lära känna och komma in i nya rutiner och lära sig att hantera två barn själv. Plus att det var och fortfarande är jobbigt med att Arvid är så aktiv och envis och inte kan uttrycka sig. Talet är allt! Det är så vi kommunicerar. Och om man inte gör sig förstodd så är det väl klart att man bygger upp en massa frustration och på nått sätt måste det komma ut. Och tråkigt nog så blir det knuffar och bråk. Det har gått så långt att man undviker träffa folk även nära vänner för att man skäms över att det blir ofta bråk mellan barnen. 

Och det är så synd för jag och Johan vet hur go Arvid kan vara, det är bara att det kommer ut fel, han vet inte hur han ska betee sig i vissa situationer. Men det är det vi ska jobba på nu tillsammans med förskolan, pedagoger.

Känns som jag kan skriva massor hur jag känner men det blev en sån turbulent tid innan öronoperationen att man orkade inte bry sig inte om vad man åt och stoppade i sig....jag äter min känslor. Det är så synligt! Mår jag dåligt så äter jag!

 

Nu har det gått så långt att vågen visar mer än jag någonsin har vägt innan.

Alla kläder sitter trångt och byxorna kan jag inte ha längre. Det bara hänger och jag mår asdåligt av att se mig i spegeln.

Men nu har jag bestämt mig! Gör nått åt det!

Mitt mål är nu att jag ska se bra ut och MÅ BRA till min 30 årsdag! Det är lite mer än 1 år dit och jag vill kunna gå till en klädaffär och köpa en snygg klänning utan att behöva tänka på om den finns i min storlek osv.

 

Så nu i måndags var startskottet för ett sundare liv.

Varje morgon har jag gått på promenad innan johan sticker till jobbet. Tänker på vad jag äter. Ska undvika kolhydrater, vitt bröd, sötsaker. Även mängden mat måste jag jobba med. Oftast så blir middagens portion alldeles för stor. 

Visst kommer jag unna mig nått lite då och då men då vet man att det krävs motion för att kompensera det man ätit. 

Lite ändring där och lite här så blir det en skillnad. Och jag är taggad!