Tröst

Efter jag gick och la mig så brast det för mig, Johan vaknade och tröstade mig. Efter det kunde han inte somna om så han klev upp strax innan 06. Det känns bättre att få gråta ibland, för man har så många känslor att hantera. Det går verkligen upp och ner. Och man har en ganska stor ilska över smärtan och man klarar inte av att försöka vara positiv mesta del av tiden. Är så glad att jag har J som stöd ♥

 

Ska ta en dusch och äta frukost, så man vaknar till liv och kanske får denna dag att vända?!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0