Malin

Jag tog en tupplur i bäddsoffan nu på eftermiddagen, det var verkligen skönt att vila lite. Sov inget vidare i torsdag och fredags natt. Har verkligen inte varit med om nått liknande. Jag kände ingen sömn, hjärnan måste varit i högvarav, sov kanske 3 h totalt och ändå höll vi på hela dagarna med saker.
Sen fick jag vara med om värsta stunden på lördags morgonen. Jag hade varit uppe och kissat före 05. När jag sitter på sängkanten och ska lägga mig ner...det tar tid för mig att lägga mig till rätta. När jag lutar mig ner så svartnar allt!!! Jag ser ingenting, det är bäckmörkt. Annars ser man strimorna mellan persiennen och från dörren. Jag är blind!!! Jag har ingen syn längre. Hjärtat sitter för tillfället i halsen och pulsen är mer på 280. -Mamma, mamma, tänd lampan, snälla tänd lampan, jag ser inget. Så hör man hur hon letar efter knappen och jag hör hon tänder men inget ljus kommer i mina ögon. Jag får nästan panik, kommer ur sängen och öppnar dörren...där, där ser jag lite ljus från köksfönstret. Vi hade fått strömavbrott. Det var därför det blev så svart överallt.
Men shit vad rädd jag blev, tänkte detta kan visst hända nu när man har problem i graviditeten och man äter starka värktabletter plus att jag inte har sovit nått på 2 nätter. Men vilken hemsk känsla det var. Allt svartnar och man hör hur en lampa tänds men inget händer. Johan och pappa skrattade när dom hörde det, klart det kan höras lite roligt men jag ska säga att det var otroligt jobbigt för mig. Tack och lov att man har fungerande ögon!!!

Jag och mitt hjärta!